HQ
Det har gått över tio år sedan utvecklaren Red Barrels chockade oss med det första Outlast-spelet, och efter en värdig uppföljare år 2017 har det nu blivit dags för spel nummer tre i form av The Outlast Trials. Spelet i fråga har, som vissa av er säkert känner till, funnits ute på marknaden under ett drygt år i form av Early Access, men det är först nu efter månader av uppdateringar och feedback som det äntligen dags för en fullfjädrad release.
Om vi börjar prata om storyn så är det är inte allt för mycket av den varan man bjuds på när man startar sitt äventyr. Man axlar rollen som en namnlös person som anmäler sig till ett hjälpprogram, och föga förvånande visar sig detta vara något betydligt mörkare än vad man först trodde. Det är sedan ditt jobb som spelare i efterdyningarna av denna uppenbarelse att genomgå "terapi" via diverse dödslekar, och i din eftersträvan om att bli fri kommer du behöva genomlida allt från brutala scener fulla av blod och inälvor till tidspressade pussel samtidigt som livhanken hänger på en mycket tunn tråd. Konceptet känns väldigt inspirerat av de populära Saw-filmerna där människor blev utsatta för hemska experiment på ett liknande sätt, och precis som i Jigsaws välplanerade dödslabyrinter så vankas här groteska bilder och överdrivet våld i mängder.
Detta är en annons:
För en som sen har spelat de tidigare Outlast-spelen kommer denna brutalitet inte som någon chock - det är trots allt det serien har gjort sig känd för - men till skillnad från del ett och två känns det mesta här överdrivet till en punkt att det nästan mer blir skrattretande än obehagligt. En stor del av detta tror jag beror på miljöerna man sätts ner i och hur de inte klaffar med känslan man vill förmedla, detta då de inte känns som verkliga platser till skillnad från skådeplatserna i Outlast och Outlast 2. För här handlar det som sagt om "lekplatser" fyllda av faror och monster, men då man vet att det är en "lek" man deltar i, om än med livet som insats, så uppkommer aldrig den där nervositet som kunde förekomma i föregående titlar där man aldrig visste vad som väntade runt nästa hörn. Det finns liksom ingen underliggande psykologisk stress att tala om, och även om Outlast alltid mest har handlat om en synbar absurditet så har den alltid ackompanjerats av en olustig känsla av utsatthet. Här vet man helt enkelt från första sekund att folk är ute efter en, och den där inlevelsen infinner sig aldrig på ett sätt där jag genuint kunde känna mig rädd i min ovetskap om vad som väntade.
Med det sagt kan man fortfarande hoppa till emellanåt när något flyger fram över skärmen såklart, men det finns inget krypande obehag som växer sig starkare under resan gång utan allt känns istället upphugget på ett sätt som blir lite sterilt och intetsägande. Brutaliteten känns även den som sagt tämligen påtvingad, och när man liksom får en massa manliga könsorgan uppkörda i ansiktet eller ser en kropp som har sågas itu för femteelfte gången så känns det mer som utvecklarna försöker skapa ett visuellt kaos framför något som faktiskt känns skrämmande på riktigt. Jämför vi exempelvis med ett annat skräckspel i form av Resident Evil så byggde Capcom upp en betydligt mer skräckinjagande stämning under sin inledning utan att egentligen visa speciellt mycket, och jag tror Red Barrels hade behövt tona ner det lite för att få till en mer effektiv upplevelse i samma genre. Det blir helt enkelt för mycket för fort, och det är svårt att ta det seriöst när man matas med den ena absurda grejen efter den andra.
Detta är en annons:
En anledning till att jag dock, trots denna negativitet, kan tänka mig bortse från den misslyckade skräcken är att The Outlast Trials inte är ett renodlat skräckspel du måste spela igenom själv. Du kan nämligen, till skillnad från tidigare, antingen para upp dig med främlingar eller tre vänner och uppleva dessa döds-pussel i samlad grupp. Som överdrivet party-lir fungerar sedan den uppskruvade framtoningen betydligt bättre, och det är givetvis så här det tänkt att upplevas även om jag fortfarande känner att utvecklarna försöker förmedla två olika upplevelser på samma gång.
För å ena sidan vill man som sagt vara ett skräckspel där groteska bilder och nervkittlande passager ska få kalla kårar att krypa ner längsmed ens nacke, och å andra sidan vill man vara ett multiplayer-äventyr där man spelar om nivåerna om och om igen tillsammans med vänner och bekanta. För min del blir det tyvärr ett väldigt splittrat intryck, och inte blir det bättre när jag till exempel ombeds tjäna ihop experience points och valuta i ett skräckspel för att kunna köpa en ny matta till min cell (från stället jag uppenbarligen ska försöka fly ifrån). Visst, progression är trevligt i många spel, men jag kände verkligen aldrig att Outlast saknade möjligheten att tjäna in mer EXP eller möjligheten att genomgå en mardrömsscen igen för att få ett bättre betyg.
Att jämföra The Outlast Trials med sina föregångaren är således kanske inte det optimala sättet att ta sig an detta äventyr, utan man ska förmodligen försöka se det något i stil med succén Dead by Daylight istället. För precis som i Behaviour Interactives megahit så handlar det här om att ta sig an separerade nivåer med kompanjoner innan något fasansfullt börjar jaga er. Visst, man kan spela The Outlast Trial helt på egen hand om man vill, men genom att göra så blir det väldigt uppenbart att detta enbart handlar om familjära smaker från förr utan något unikt eller bättre adderat till receptet. Det är helt enkelt en något sämre kopia av sina föregångare, och det enda man kan skryta med är snyggare grafik och bättre ljud. Väljer man dock att tackla detta tillsammans med ett par kompisar så finns det mer förlåtande komponenter att ta i beaktande, och det är lättare att bortse från allt man misslyckas med när underhållningen tillsammans med vänner får stå i centrum.
Sammanfattningsvis så kan man alltså säga att utvecklarna Red Barrels både lyckas och misslyckas med denna tredje giv. Man lyckas skapa något nytt och annorlunda, men man gör det samtidigt på bekostnaden av det som gjorde de tidigare titlarna så effektiva och minnesvärda. Hur underhållen du kommer bli handlar således om vad du förväntar dig. Vill du bli rädd och känna obehag så bör du leta dig vidare mot andra hemsökta hus att erövra, men om du gillar det makabra som serien gjort sig känd för blandat med att leka kurragömma med ett par polare så kan The Outlast Trials absolut erbjuda en hel del underhållning.
